GLD Working Papers


Pengamaskinen: Kräver de Fattiga Klientelism?

Kristen Kao, Ellen Lust and Lise Rakner

Abstract

Litteraturen om klientelism vill göra det gällande att fattiga väljare är särskilt måna om att byta sina röster för pengar eller natura. I detta utbud-och-efterfrågan perspektiv, bör kandidater vara mer benägna att erbjuda varor till fattiga eftersom fattiga bör vara villiga att sälja sin röst till ett lägre pris, bör vara mer benägna att agera ömsesidigt, och är mindre benägna att se väljarköp som moraliskt oacceptabelt. Vi vet betydligt mindre om fattigas efterfrågan på väljarköp. Studier visar att medelklassen ofta straffar kandidater som köper röster, men att fattiga välkomnar liknande erbjudanden. Genom att använda en utvärderingsbaserad conjoint analys i Malawi för att utreda fattigas attityder gentemot väljarköp. Vi finner att de fattiga är avvisande mot kandidater som lovar en omedelbar förändring i utbyte mot partikulära varor för röster, och föredrar kandidater som kan lova gemensamt nyttobara varor. Detta lyfter behovet av att förstå möjligheten att kandidater åsamkar sig kostnader när de försöker köpa sig till röster i fattiga sammanhang.

Knappast den Enda Spelaren i Byn: Lokal Representation i Stora Omvandlingar

Janine Clark, Emanuela Dalmasso and Ellen Lust

Abstract

Denna studie utreder relationen mellan nationella och subnationella aktörer i samhällen som genomgår stora politiska omvandlingar. Debatten om representation i tidiga faser av demokratiska processer, hur pressen att förändra lokala råds kompositioner som en del av maktkampen mellan centrala eliter och under vilka förutsättningar som lokala rådsmedlemmar kan stå emot eller falla för påtryckningar från centrala eliter. Vi hävdar att lokala råd fyller en viktig politisk funktion i politiska omvandlingar och blir t.om politiserade när lokala val saknas. Vi undersöker dessa dynamiker i Tunisien, där särskilt tillsatta delegationer (SDs) skapade som en konsekvens av regimens kollaps, gradvis började utsättas för påtryckningar efter valet 2011. Genom att använda en unik databas av Tunisiska kommuner och djupgående analyser av fyra Tunisiska kommuner (Hammafet, Gafsa.Zarzis och Nefta) genomförda före och efter omvandlingen, hävdar vi att Trojkans framgångar i att förändra de särskilda delegationernas komposition till att stödja deras partier, var beroende av delegationernas förmåga eller icke förmåga att, med stöd av vänsterpartierna och Tunisian General Labour Union (UGTT) att slå tillbaka och stå emot. Där lokala avdelningar från landets vänsterpartier och fackföreningar samlades för den lokala särskilda delegationens försvar, kunde tilldelade delegater hålla sina positioner: i ställen där en sådan uppslutning inte fanns, och där Trojkan var enad, förlorade de särskilda delegationerna sina positioner. Dessutom, oavsett om delegationerna behöll eller förlorade sin makt, så blev dem politiserade under själva processen. Att identifiera förutsättningarna under vilka centrala eliter lyckas ta över lokala råd, hjälper oss att förstå relevansen för representation och governance i studiet av stora omvandlingar. Vilket vidare åskådliggör lokala-nationella relationer i perioder präglade av ovisshet och förändring.

När Hjälper eller Stjälper Donationsrekommendationer?

Lindsay J. Benstead, Ragnhild L. Muriaas, and Vibeke Wang

Abstract

Utvecklings och hjälporganisationer försöker ofta öka det folkliga stödet för jämställdhetsreformer, särskilt bland nyckelgrupper som kan underminera implementationen av sådana reformer. Trots detta, finns det mycket lite information om hur dessa opinionsbildare formar medborgarnas åsikter. Genom att använda ett kvantitativt kontroll-test med 1704 deltagare i Malawi, inbäddat i LGPI, delade vi in respondenterna i sex olika paneler för att sedan utföra ett test där en del av panelerna fick kommentera ett beslut om aktiv kvotering som jämställdhetsmetod och en fiktiv uppmuntring till jämställdhetsreformer från kvinnoorganisationer och västerländska donatorer i de andra panelerna. Genom en intressent-teoretisk lens om allmän opinion, finner vi att opinionsbildning för jämställdhetsreformer från kvinnoorganisationer (WO:s) eller västerländska donatorer (WD:s) är lika effektiva som påtvingad kvotering, men en större reaktion kan mätas när det kommer till jordegendomsreformer- en mycket känslig fråga som direkt påverkar manliga intressen.

Störst skillnader i reaktioner finner vi baserat på kön, där idéer om jämställdhetsreform möter mest motstånd hos män, men för sällan med sig eller t.om orsakar positiva reaktioner hos kvinnor.  Resultaten utökar governance-litteraturen genom att desegregera jämställdhetsfrågor och ifrågasätta huruvida kampanjer från kvinnoorganisationer och västerländska donatorer ökar stödet från grupper med djupt förankrade intressen. 

Att straffa eller att förlåta?

Kristen Kao and Mara Redlich Revkin

Abstract

Rebellgrupper som styr territorium behöver stöd från ett tillräckligt stort antal civila invånare. När en konflikt upphör blir ofta de civila kategoriserade som medlöpare. Fortfarande finns det väldigt lite kunskap om vad drabbade populationer anser utgöra en lämplig behandling av de som ses som medlöpare. Detta kunskapsgap har allvarliga implikationer för fredens stabilitet och hållbarhet. Genom inbäddade kvantitativa experiment i en enkätundersökning gjord i Mosul, en Irakisk stad som har gått igenom Islamiska statens styrning, kan vi identifiera två huvudsakliga faktorer i synen på medlöpare. 1) Identitetsegenskaper och 2) typen av medlöperi och dess effekt på föredragen påföljd, förlåtelse och återintegration. I motsats till regeringens hårda och kompromisslösa straff mot medlöpare, föredrar enkätdeltagarna mer skonsamma påföljder, eller inga påföljder alls för vissa. Vi finner att typen och graden av medlöperi har större betydelse för den föredragna påföljden än medlöparens identitet. Studiens forskningsdesign hjälper oss att identifiera under vilka förutsättningar som medlöpare till rebellgrupper framgångsrikt kan bli återintegrerade i post-konflikt samhällen.

 

Från Etnisk till Prestationsbaserad Politik: Flexibla Väljare i Sydafrikas Lokala Valrörelse 2016

Adam S. Harris

Abstract

Vilka är de flexibla väljarna som kan ofta byter parti i Sydafrikas ras-laddade val? Denna studie är bland de första att undersöka samvariationerna bland flexibla väljare i Sydafrika. Jag argumenterar för att ras, kohort, prestation och partisan-nätverk influerar huruvida en individ kan tänka sig att byta partival. För att utreda denna argumentation, använder sig studien av originella vallokalsundersökningar från de kommunala valen i Sydafrikas valrörelse 2016. Resultaten pekar på att väljare som bytte parti i denna valrörelse oftast var dem med svagare identiteter kopplade till hudfärg, svagare band till sin respektive hudfärgs parti, är födda som fria, har en mer negativ syn på ANCs prestationer och som har ett lågt antal vänner som sympatiserar med deras föredragna parti. Studien pekar också på vilka faktorer som driver flexibla väljare att lägga sin röst på ett visst parti. Resultaten bär på implikationer kring ras och identitets-baserade partival i Sydafrika och andra dominanta regimer på kontinenten.